Trött i händerna! Men nu är projekt filt snart klart! :) Barnfilt ;) Bara en del av kantvirkningen återstår. Och fästa trådar, tvätta och spänna för torkning. Sedan är barngåvan färdig. Bild kommer med tiden.

Jag har hittat in på Ravelry och besök på den sidan tar tiiiiid. Och så roligt att se alla fina mönster. Jag har redan hittat flera mönster som jag har sökt efter. Eller ja , sökt efter liknande mönster, hittat många fina schalar som jag skulle vilja sticka. I mönster som jag inte sett förut.

Och sockorna i mönster från Coatscraft, ja kanske har jag en annan lösning på hälen än den jag påbörjat och inte kommer igenom. Men jag måste börja med att repa upp - för andra gången ... Men det är ju bättre det än att få ett slutresultat som man inte gillar.

ja det här blir mina närmaste arbetsuppgifter. När händerna vilat. Otränad ;)

Jahaja!

Februari har snart tagit slut, ljuset börjar återvända. Det är nu ljust när jag åker hem från jobbet. I dag var det t o m sol - nästan. Men jag är  less nu, på vintern. Vi har haft snö sedan november. Och eftersom snön inte vill ge sig känns det helt naturligt att sticka varma saker som sockor, mössor etc. Nu har jag skaffat tre mössmönster. Och ett garn har jag ...

Jag har ett par projekt som ger mig huvudbry just nu, men förhoppningsvis reder det ena snart ut sig tack vare en god vän. Men jag har också projekt som tuffar på som tåget (borde, tåget borde). Och som jag numera kan utföra utan att ens tänka. Och det är ju en underlättande faktor ;)

Februari - Mars, pelargonerna, de som fortfarande lever är kapade och det är dags att förbereda frösådder. Snabbt, snabbt kommer våren och då har jag alldeles för lite tid att hinna allt. Nu hoppas jag på att kroppen håller så att jag kan ta hand om kolonin i år. Just nu är kroppen tveksam till koloniarbete, och stretar emot i vardagen.

Kommer våren, så kommer förhoppningsvis kroppens villighet, och knoppens villighet åter. Bara man slipper ha sju lager kläder på sig och känna sig som en michilingumma.

Regnvåt dag

I dag är det en regnvåt dag ute. Vilket gör att det känns extra skönt att jag både fixade på kolonin och fick en tur i skogen i går. Och blev ordentligt trött. I dag har jag träningsvärk i kroppen av grävande och framåtböjande. Men det är bara skönt ju.

Snart ska jag ta mig i kragen och ta rätt på håvorna från i går. Och se till att  diskbänken ser ok ut. Det är så lätt på hösten att ge sig ut till  kolonin eller ut i skogen och fly hemmets åtaganden. Eller sätta sig och mysa i fotöljen, titta ut och tänka att det är bra skönt inne i alla fall. Men av detta så växer diskhögarna, fläckarna på golven breder ut sig och dammråttorna förökar sig med förskräckande fart.

På sätt och vis önskar jag att jag hade haft åtminstone en städgen nedärvd så att jag haft lättare för detta att städa och hålla ordning. Nu tycker jag att jag håller på och håller på, men det känns inte som någon större skillnad utom i korta ögonblick av tillvaron. Kanske är det så för de flesta. Egentligen. Heminredningstidningar och heminredningsprogram till trots ;)

Nä, upp ur stolen nu, latmask ...

Morgonfilosoferande

Jag sitter med morgonkaffet och lyssnar på radionyheterna. På nyheterna pratar de om att genombrott gjorts i genforskningen - om skräp-DNA's betydelse. Mina tankar flyger iväg där jag sitter och bara har det bra.

Det jag utbildade mig till tidigare, och arbetade med. Undrar om jag i dag skulle klara av det? Antagligen ungefär som då, om jag la manken till. Men plötsligt så inser jag, att även om jag tyckte att det var väldigt roligt och intressant, så var det väldigt mycket lägga manken till. Kanske andra har mer fallenhet, men jag vet att jag faktiskt fick jobba på bra mycket för att hålla mig på den nivå där jag var. Och ändå var det ett steg, eller flera från dit jag ville

Jag ville ha ett jobb där jag gjorde skillnad inom miljö, inom vattenresurser. Jag läste om projekt i delar av världen som jag hoppades, skulle velat ha varit del av. För att det lät så kul. Så intressant. Inte för berömmelsen, men för att bl a få jobba med dessa så inspirerande personer. I miljöer där man får tänka, måste tänka, och försöka tänka nytt. Ändå kom jag inte på alla åren förbi projektarbetar-, vikariestadiet.

Kanske består den branschen till viss del av att man jobbar på det sättet. Och att det inte behöver betyda något att jag inte fick fast jobb, en bas. Tänk på alla frilansare. Men för att jobba så krävs det att man alltid orkar hålla sig framme när det händer, där det händer. Det som man vill. Och att man dessförinnan har rätt - och aktuell kompetens. Det förutsätter också att man har den speciella kompetensen att skaffa och bibehålla kontakter. Det har jag inte, varken då eller nu.

Och i mitt morgonfilosoferande kontaterar jag att det lugn jag kan känna i dag. I att prestera inom min förmåga, istället för att hela tiden ligga på nivån ovanför. Och det är skönt! Dels är ju människan lat, man gör inte mer än vad som är "lönsamt" för organismen (om man är klok), dels att jag faktiskt på ett helt annat sätt kan utvecklas där jag är. Men jag har fortfarande min skolning, och mina intressen.

Även om jag har ett så kallat mindre kvalificerat jobb, så jobbar jag ändå i en miljö där jag förutsätts följa vad som händer, och implemetera på ett för nuvarande yrke professionellt sätt. Slapphet är inte ursäktat. Ett bra arbete förväntas. Människors liv hänger på det. Det är också en miljö där jag kan lära, hela tiden, om och när jag vill, utöver det som förväntas av mig. Och jag konstaterar att jag trivs bra med det här. Med ett lugn.

Morgonens filosofi är att jag trivs med det lugnare liv som jag har i dag. Där jag känner att jag har lite mer kontroll, och inte behöver vara "vaken" hela tiden. Och jag kan ändå sitta här och lyssna på forskningsgenombrott, och förundras, och vara nyfiken.

Sommarsummering

Tillbringar tillfälligt dagarna hemma botandes en förkylning. Hösten är väl här måtänka. Koloniåret har inte varit det bästa. Grödor som brukar ge avkastning har inte gjort det. Knapp tagit sig ens.

Kommer från detta åt med krusbär, rabarber, potatis och björnbär. Om vi talar om det som gett en förväntad skörd. Årets glada överaskning är den frösådda löken. En del blev till och med nästan normalstora. Det trodde jag inte. Besvikelserna blev flera. Kålrabbin, vitkålen, broccolin, morötter och rödbetor, fänkålen etc. En del blev sisådär. Hallonen, salladen, brytbönorna. Allt är ju inte skördat än.

Förutom det har sommaren varit helt i min smak. Lagom varm (kall), tillräckligt blöt (utan att behöva vada omkring) och producerat blåbär och svamp tillfyllest. Med en sådan här sommar kan jag må bra. Och orka göra saker. Orka vara på kolonin annat än sena kvällar, orka gå ut i skogen, orka utflykter, kurs etc. Orka jobba utan att rinna bort mer än nödvändigt.

Sitter nu omgiven av böcker om trädgård och odling. Och ikonmålningen är uppdukad. Och är hyggligt tillfreds.

Jaha, kliar i ögonen och näsan. Inte varje v(år) men i år. Och björken börjar visa sin grönska. Dags att ge daggmaskarna lite huvudvärk och gräva upp lite myrhushåll. Har klippt ner höstastern men väntat med bärbuskarna till dess jag ser var som lever och vad som är dött. Växter att sätta ut kommer det finnas gott om, men de är för klena ännu, och våren litar jag inte på heller. Kanske kan peta ner lite lökar. Men framför allt förbereda landet för sådd och sättning. Livet är gott! Dessvärre har katterna ätit upp Zinniasådden .... Trots mina försök att skydda den. Men katter kan klättra ...

Oooops 2!

Lyckades missa att jag hade fått in gårdagens inlägg, skrev om det. Och sedan såg jag gårdagens inlägg. Och skriver nu ett inlägg om missen. Suveränt intressant! ;)